Målet är att:

1, Kolla klart sv filmen / göra klart anhöriga uppgifter.

2, skriva fysiken.


Jag tog beslutet och därmed första steget, jag gjorde det! Med glimten i ögat står jag nu på mina två fötter, redo för att steg för steg närma mig till mitt mål.  

Min kära vän. Innan jag skriver ner hur det gick till vill jag notera en väldigt mäktig citat som leder "Sometimes in order to change, you have to be sick and tiered of being sick and tiered."

Nyårsnatten 2015, precis innan klockan slog 00:00:
Jag stirrade på ljuset som lyste på stora museumet i Göteborg: det stod gott nytt år 2015.
Hur dramatiskt det nu än låter, så var jag trött i själen... Så trött att det sved.
Det här nyåret kändes inte som de tre senaste nyåren som hade spenderats i fantasierandet.. Ja, ni vet alla nyårslöftet O så..., iår var jag tyst. Både i tänkarna O ut. Jag sa inget O tänkte inget, men kände gnistan i hjärtat, det var en sorts längtan. 

I tre år har jag ställt mig samma nyårslöften men aldrig lyckats få de att komma i uppfyllelse. Nu var det nog, jag hade visst inte nått någon av målen jag hade under 2014, men helt klart hade året lärt mig saker som är mycket viktigare än själva målet. 2014 hade lärt mig vägen till mitt mål. 

Slutet av lovet:

Såhär var läget, jag hade vänt upp på dygnet HELT OCH HÅLLET. Dvs, vaken om nätterna och i sängen hela dagarna. 
När jag vaknade 7 på kvällen så kändes livet hopplöst. Varje 20 min gick jag in i köket kom ut med ännu självhat. (Haha :/) 

Så småningom började skolan. 
Kl 07:48 sprang jag till bussen och var "glad" över att jag förhoppningsvis skulle hinna med bussen som gick hel. Nu var jag endast 15 min sent till lektionen.
Värst var dagar då jag missade även denna bussen.... Ooh gohsh.

I väntan på min buss varje morgon:
Mina händer frös och mina ögon sved av trötthet. Ögonsmärtan växte O växte tills jag eventuellt gick runt med huvudvärk varje dag. 

När jag kom hem deckade jag igen(hur pass mycket jag än försökte hålla mig vid liv), O så vaknade jag 10 igen O samma sak hände om O om O om igen.

Tillsist blev jag så trött att jag inte längre  såg meningen med det livet jag levde i. Då hade jag inget annat val än att försöka få mig på mina två ben igen. Men hur?

..... 
To be continued 😎👏