Innan jag gick till sängs inatt påminde jag mig själv igen. Jag tänkte på det värsta som kunde hända och föreställde mig att det var på väg att hända. Allt det för att hjärtat mitt inte tål att bli besviken igen, allt det för att jag inte tål att falla från himlen på jord, därför vore det bra att förbreda sig själv inför det goda som den onda.
Jag minns hur jag, några timmar innan jag befann mig i sängen, hade suttit och stirrat in i väggen i väntan på att sekunder skulle gå förbi... i väntan på morgondagen.
Morgondagen levde upp till mina låga förväntningar, men trots att jag hade förbrett mig att möta sanningen lyckades en svag sorg skölja över hjärtat mitt hursom. Och när vännen omfamnade mig sa hon ¨Jag kan höra dina hjärtslag¨ jag log men tänkte ¨ åh.. ännu inte tillräckligt stark inte¨.
Vad du motstårkvar står flicka ...
Lycka till!
♡