Jag sitter i en av hundratals salar på min kära skola, bäckäng. Vi har våran första samhällskunskaps lektion just nu. Läraren håller på att presentera sig själv och jag är helt enkelt inte intresserad av att lyssna. Jag försöker fortfarande komma över vissa tankar och vissa personer...
Innan jag gick till sängs inatt påminde jag mig själv igen. Jag tänkte på det värsta som kunde hända och föreställde mig att det var på väg att hända. Allt det för att hjärtat mitt inte tål att bli besviken igen, allt det för att jag inte tål att falla från himlen på jord, därför vore det bra att förbreda sig själv inför det goda som den onda.
Jag minns hur jag, några timmar innan jag befann mig i sängen, hade suttit och stirrat in i väggen i väntan på att sekunder skulle gå förbi... i väntan på morgondagen.  
 
Morgondagen levde upp till mina låga förväntningar, men trots att jag hade förbrett mig att möta sanningen lyckades en svag sorg skölja över hjärtat mitt hursom. Och när vännen omfamnade mig sa hon ¨Jag kan höra dina hjärtslag¨ jag log men tänkte ¨ åh.. ännu inte tillräckligt stark inte¨. 
 
Vad du motstårkvar står flicka ...
 
 
Lycka till! 

Hej! 
För tre dagar sedan nådde underbara sommarlovet sitt slut, vilket är sorgligt men också spännande. Visst kommer jag att sakna alla dessa sköna och varma sommardagar då jag gjorde precis vad jag ville utan att behöva bekymra mig om mina uppskjutna hemläxor, uppgifter och kommande prov. Men i slut ändan av dagen vet man ju att man inte kommer så långt i livet genom att bara vila sig va ;)  vad vare man sa... No pain no gain right? .. ( Jag försöker trösta/peppa mig själv) hah. 

Iår ska jag försöka ta hand om skolan lite bättre än senaste läsåret( jag lovar inte mitt bästa då jag lyckas att misslyckas varje gång) det kommer att bli utmanande vet jag. 

Hur som haver, efter tre dagar har jag redan börjat inse att jag ligger en aning efter ändå... minns att jag brukade skjuta upp alla uppgifter och strunta i att lyssna på lektioner de två sista månaderna då jag verkligen var utmattad.

Men trots allting så känner jag mig lycklig, så lycklig ^^  Människor som jag har valt att omringa mig själv med gör allting mycket enklare för mig, dessa är människor som har accepterat mig för vem jag är och dessutom tycker om personligheten som jag äger. De får mig att må bra, därför tycker jag om de mest! Jag hoppas att jag fortsätter den här utmaningsvägen med samma leende på läpparna under stora delar av vägen! 

 

En av mina bakgrundsbilder på min data ;) 
 
Lycka till!